Leenden

jag säger bara leenden <3
bild: google

en måndag med nya möjligheter och en aning ironi

"Skjut inte upp till imorgon det du kan skjuta upp till i övermorgon" - E.H. Bulen
 
 

När vuxna gör mig ledsen

Idag var tåget sent så jag satt på stationen och iakttog de människor som målmedvetet och omålmedvetet irrade runt där. En liten ljushårig pojke gick försynt runt och frågade försiktigt med ett trevligt -"Hej, vill du köpa en majblomma?", kan han ha varit 10 år kanske.
Jag hade bara bankkortet med mig så jag anklagade mig själv lite att jag inte hade fickpengar för jag brukar köpa majblommor. Majblomman sägs vara världens äldsta barnhjälpsorganisation och såhär skriver Majblomman om verksamheten på deras hemsida
 
Merparten av Majblommans insamling får vi av barnen som säljer majblommor i två veckor så barnen är Majblommans verkliga hjältar. Barnen är vanligtsvis i 10 - 12 årsåldern och för de allra flesta är det en positiv erfarenhet på olika sätt. (Majblomman.se)
 
Hur gick det för den här pojken då? Pojken förstod mycket väl samhället för han sprang inte fram till de stressade robotarna som med raska steg gick i raka linjer på stationsgolvet. Utan pojken frågade de som satt och väntade eller gick lugnt runt och väntade. Jag blev helt paff över hur totalt ignoranta folk är! Flertalet av de tillfrågade stirrade bara rakt ut i luften som om de inte såg pojken! Jag blev så ledsen. Pojkens rektion var att han tittade ner i golvet för att hämta kraft och fråga nästa.
 
Det finns inte ord att beskriva. Jag är arg och ledsen och fruktansvärt besviken. Besviken på vuxna människor. Barn har det svårt som det är och jag är övertygad om att denna pojke sålde majblommor för att han sparar pengar till något och vet att han hjälper andra barn samtidigt. Pojkens välvilja av att hjälpa andra och då bli totalignorerad! Känslan av att prata med någon som inte låtsas om en, känslan av att inte finnas.
 
Hur skulle du känna om andra valde att inte se dig när du försökte prata med dem? Värdelös, liten, ynklig, överflödig och kanske inte värd att finnas...
 

Love Pooh


Om du var en enhörning, vilken färg skulle du vara då?

e
Enhörningen på bilden beskriver väldigt mycket hur jag skulle se ut <3

"Vem är din idol?"

"- Vem är din idol? du? jag pratar med dig. -Mig? -Jaa, vem är din idol?"

 

Jag var inte beredd på att hon pratade med mig, en liten tjej i åtta-årsåldern frågade mig i omklädningsrummet vilken min idol är. Det snurrade i huvudet och jag visste inte vad jag skulle svara. Jag hann tänka massor. Det var ju en så enkel fråga som borde ha ett så självklart och okomplicerat svar. Men det kändes som om jag failade på femmiljonerkronorsfrågan. Jag vet inte vem min idol är svarade jag men jag lyssnar mycket på rock svarade jag. Vem är din idol, frågade jag och hon svarade Eric Saade. Ett bra val tyckte jag. Jag gick och duschade och jag funderar på frågan än. Jag hade velat fortsätta prata med tjejen, barn brukar ha så självklara svar. När slutade jag vara så självklar i mina val? Att välja vem som är ens idol är inget som skrivs i sten. Kanske var det det jag var rädd för, att mitt svar skulle vara definitivt och det kan jag inte leva med. Jag måste alltid ha en flyktväg, en plan B, kan inte stänga in mig själv i vad som kan skapa identifikationer om vem jag är om jag inte känner så imorgon. Jag kände en rädsla för att svara fel och en insikt i mitt dåliga självförtroende inför en åttaårig tjej. Allt hon ville var ju bara att veta min idol, hon var väl nyfiken på vad en äldre tjej lyssnade på. För henne är inte allt definitivt och en idol är inte en identifikation och valet är definitivt inte skrivet i sten. Vem ens idol är förändras över tid och imorgon kanske hon har en annan men det viktiga är vem ens idol är idag. En annan tjej i samma omklädningsrum sa att hon gillade Eric Saade förut men att hon hade en annan idol nu, vilken det fick jag aldrig veta. Jag var så upptagen med att fundera ut vilken min egen idol var att jag glömde fråga om hennes. Jag skäms. Självupptagen är jag också. Nu har jag bestämt mig för att idag är min idol Eric Saade och tjejen i omklädningsrummet. Imorgon kanske det är någon annan.

 

"So put your hearts in the air
You gotta love being you
Do it like I do
Hearts in the air
Do-do-do-don't be a fool
Do it like I do

 

Why should I care what they say
Just want them out of my way
'Cause I'm  the king of my own life
So put your hearts in the air
You gotta love being  you
Do it like I do"

 

-Eric Saade


RSS 2.0